INTE SÅ MYCKET ATT SÄGA

Dagarna rullar på nästan som vanligt.
utan emma och snart utan Elin & Cornelia.
Jag tror jag snart tar kål på mig själv, jag är kapuuttt.
Helt slut och vill bara gå och dra ett täcke upp till näsan, orkar inte med ett shiitt.
Snart börjar tiden med en massa mer prov, spanskan och engelskan klara vi av förra veckan.
Så helgen får nog bli en tid att vila så jag orkar dom två sista veckorna innan lovet.

Just nu skulle jag vilja vara så där liten när man bara kan vara liten.
Krypa upp hos mamma och sova, inte bry sig om ett skit rent ut sagt.
Men tiderna går, och den tiden är förbi.
Och om man inte bryr sig om nuet så har man inget att längta tillbaka till sen om ännu nåra år ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0